Jag suger på orden en stund, säger dem högt ut och tar dem från början. Så sitter jag, om och om igen. Så sant som det är sagt, att göra dessa tre saker, är en gåta.... Men, jag får det inte att stämma, kalla mig synisk, men jag vill ändå skifta runt på orden. Man kan bara såra någon som man verkligen älskar, i alla fall så pass mycket att det blir en gåta hur man ska glömma och förlåta. Att glömma, förlåta och älska, är livets stora gåta.

 

Att älska är inte svårt, inte heller en gåta, det bara gör man. Från tåspetsarna bubblar känslan som sockerdricka upp genom magen och glädjen spridjer man omkring sig. Man älskar sitt husdjur, föräldrar, vänner, ljudet av snön som knorrar under skorna eller barnskratt på stranden. Ja, man kan älska vad som helst, vem som helst och man kan älska allt på olika sätt.

 

Men sen kommer vi till det här med glömma och förlåta, då bildas veck i min panna och tankarna börjar snurra. För om man älskar någon och lever ett liv tillsammans, så händer det lätt att man sårar varandra, medvetet eller omedvetet. Man kan såra genom små ord, hårda ord, stora hot, sparkar eller slag. Det kan hända en gång, flera gånger eller kanske inte alls.

 

En del saker kan man förlåta, jag menar, vem som helst kan råka glömma en röd strumpa i den vita tvätten eller spilla rödvin i den nya vita soffan. Det är snabbt glömt, det går att köpa nytt. Att under ett bråk skrika sårande saker till varandra, kan man både glömma och förlåta, båda var lika dumma och det var skönt att rensa luften. Under det bråket kanske en handflata kommer flygandes, något man inte ska acceptera, men som är upp till var och en att ursäkta... Men sen kommer vi till de där sparkarna, slagen, hoten...

 

Om jag någonsin flyttar ihop med en person, vi bygger ett liv tillsammans, skaffar barn och, ja ni vet, villa-volvo-vovve. Om den personen sårar mig, under flera år sparkar och slår mig, bryter ner mig psykiskt tills jag inte vet vad som är rätt eller fel, sanning eller lögn. Bryter ner mitt goda hjärta i spillror, tills den dag då jag inte vet vem som står vid min sida utan tror alla är emot mig...

 

Snälla, om jag hamnar där, ryck mig i örat och förklara hur läget ligger till. Gör det varja dag, varje minut, varje sekund, förklara och bertätta vilket helvete jag levt i, tills mitt öra är rött och faller av, fortsätt då på mitt andra öra. Röva bort mig till ett främmande land och låt vildvittrorna ta fanskapet som gjorde så mot mig.

 

Vissa saker kan man bara inte glömma och förlåta.