Är det inte det ena...

...så är det det andra sa kärringen som blödde näsblod...
Just nu mår jag som jag förtjänar efter att ha ramlat i trappor, bränt mig, tränat alldeles för hårt på alldeles för lite bränsle i magen och arbetat en hel dag i maskinrummet där det är så varmt, att ja... Det är ungefär så varmt jag tänker mig att helvetet måste kännas... Så jag summerar denna dag med följande ord:
Öppna pärleporten, klä på mig den mest snövita skrud och förlåt mig alla mina synder, för jag kommer nog ta med mig hunden in i himmelen!
God natt!


Ny sak på listan att göra när jag kommer hem: krama småskruttarna...
Ett stort dubbel-grattis till väninnan och Linkan!
RSS 2.0