Branden ombord Caroline Maersk del 1
Det är nästan åtta månader sen det hände, men först nu har haverikommissionens rapport kommit och jag kan prata mer öppet om det.
Jag hade slutat jobba för kaffepaus kl 15, fikade i en halvtimme sen duschat och precis somnat när brandlarmet väckte mig kl 16.00. Brandlarmet ombord är inte samma som den där lilla vita varnaren hemma, den som går igång när man kokar pasta. Nej, brandlarmet ombord är öronbedövande och hörselskydd är nästan nödvändigt, alarmet aktiverar även alla branddörrar som smäller igen och vissa ventilationstrummor stängs så luften står plötsligt stilla.
Yrvaken hoppar jag i arbetsoverallen och tar trappen ner mot däckskontoret, eftersom man inte får använda hissen av säkerhetsskäl. Vi blir inräknade medan folk försöker ta reda på "är det övning eller brinner det?", men ingen vet förens kaptenen informerar överstyrman om att en sensor är aktiverad och man har sett rök förut på däck. Jag får order av överstyrman att gå ut och informera om var exakt ifrån röken kommer. Med radio i högsta hugg går jag ut, möts av doften av skogsbrand, jag går ner på väderdäcket med blicken akterut, vänder runt och 100-150 meter fram på däcket ser jag rökväggen. Direkt dök Charlotte Maersk upp i mitt huvud, där man hade brand i lasten som man bekämpade ombord och med hjälp av andra fartygs vattenkanoner i ca. tre veckor, tänkte för mig själv "ja nu vet vi vad vi kommer ha för oss". Jag rapporterade vad jag såg, var röken kom ifrån och var den inte kom ifrån, kände på ytor om där var värmeutveckling och snabbt vände vi runt för att minska röken på däck. Baserat på min observation beordrades bsättningen ut för att stänga de manuella ventilationstrummorna till lastrummen och inleda kylning uppe på däck för att undvika spridning pga värmeutveckling. Där gick vi alla i röken, blöta blev vi av vatten som sprutade i olika riktningar för att sen rinna ner på däcket och skapa vattenpölar, besättningen slet för att stoppa spridning innan vi hade en bild av vad som brann. Jag tog emot rökdykarna och guidade dem till lastrummets öppning, de gick ner med 285 bars tryck på flaskan, kom upp en stund senare och berättade att det var en container som brann. Jag fick order från kaptenen att fösa besättningen mot säkerhet, varpå vi utlöste CO2 på kaptenens order vilket såg ut som att det hjälpte lite. Inte visste vi då att vi hade en 40 fot grill som stod där nere och pyrde och alla som någon gång grillat vet att det tar ett tag för kolen att brinna ut.
Mörkret la sig runt 19.30 medan vi försökte få ordning på luftkompressorn, det var en ventil läckte och gjorde det omöjligt att fylla luftflaskorna. Vaktschema gjordes upp och halva styrkan blev skickad upp för att sova. Vid 22.30 hade vi fyllt luftflaskor så jag och en maskinist svirade om till brandmän. Brandmansutrustningen finns i L och XL, jag är en S/M, så jackan går ner på låren och byxorna får jag vika upp, men knämuddarna sitter iaf på knäna. Då man i inledande brandsläckningsarbetet tagit strömmen till området runt branden så lamporna fungerade inte vandrade vi ut i mörket, klofsade i vattensamlingarna från kylningen uppe på däck ut mot lastrummet, var vi tog på rökdykarmaskerna, kopplade på luften och runt 23.30 gick ner i lastrummet. Först ska man genom en kvadratmeter stor lucka ner på en stege ca 5 meter lång. Till nästa etage är stegen ca 7 meter rakt ner, med all utrustning på. Och där är mörkt, så en klättrar först medan den andra lyser med ficklampa uppifrån, den uppe hissar ner brandslangarna, sen klättrar andra personen medan första lyser med ficklampa nerifrån. Vi hittade exakt position på containern och fortsatte dra fram brandslangar. Sen tog luften slut så vi begav oss uppåt. Utrustningen väger en del och samma stege vi klättrade ner för skulle jag nu upp för. Sista stegen var jag så varm och slut att jag inte visste hur jag skulle ta mig upp, och vet inte hur men jag tog mig upp och maskinchefen drog av mig utrustningen. Två kollegor löste av och gick ner för att göra hål så vi kunna sticka in brandslang i containern och punktsläcka... Efter att jobbat sen klockan 8 på morgonen var jag nu straxt efter midnatt färdig, och blev skickad upp för att sova med order att jag blir purrad när jag behövs.
Fortsättning följer...
