Hela 364 dagar tog det innan min dag kom, men nu är den äntligen här och så hann jag också fylla 26 år innan året tog slut. Grattis till mig idag!

Nu är jag garanterat närmare 30 än 20. Det kanske inte låter så mycket för några av er, men eftersom jag fortfarande tycker jag är 18 år, kanske bara lite klokare än när jag faktiskt var 18 år, får det mig att inse vad fort tiden går. På 26 år har jag bland många andra saker hunnit med att bo i tre länder, besöka 25 länder (vilket är lite av en bedrift med tanke på att jag var 15 år när jag åkte utomlands första gången och bara åkt charter till tre länder) och nästan hunnit skaffa mig en utbildning. Min väg har korsats med människor som berikat mitt liv och mitt sinne med sina underbara personligheter, några går jag fortfarande hand i hand med och andra har svängt av för att fortsätta sin resa. Jag har gråtit floder under mina 26 år, för ibland är livet väldigt orättvist och elakt. Men jag har också skrattat hejdlöst, jaa, oj vad jag har skrattat, så tårarna sprutat och jag har haft så kul!

På något sätt vill jag stanna tiden, för livet är ju görkul! Självklart är jag nyfiken på vad som väntar runt hörnet, nu närmast väntar examen om 16 dagar, mitt jobb som styrman och så ska jag vänja mig vid en vanlig lön istället för CSN. Men ändå vill jag stanna tiden lite. Det är den där kakan, att man vill både äta den eller ha den kvar, och jag vill absolut ha min kaka kvar. Därför är det så här, eftersom åren till sjöss inte räknas blir jag endast 24 år, och tror jag kommer vara 24 i minst två år till. Då blir jag 25 år. Sen går det ytterligare två år, så blir jag 26. Fast jag är typ 30 år. Smart va? Som Gunde Svan säger, ingenting är omöjligt. Jag kan både äta min kaka och ha den kvar.

 

Var ni än väljer att skåla in det nya året, på stranden i Thailand, hemma under en filt på soffan eller i vänners goda lag, så var rädda om er.

 

Gott nytt år kära läsare!