Vet inte vad som känns jobbigast, om det är att åka tillbaka, fira min födelsedag utan familjen för andra året i rad eller de nalkande tentorna. Men jobbigt är det. Tårfylld kram med mamma på Arlanda, mys med systerson på planet, stress till tåget, och nu sitter jag här, med tårarna i ögonen och vill mest bara inte. Lite hungrig är jag nog också... Nej men det får väl vara skit en stund till, är i Odense om en timme och där blir jag som tur är hämtad av gamla grannen, så slipper ruttna på ett tåg till Svendborg. Så många låttexter som snurrar i huvudet nu...