Klockan 05 ringde telefonen i hytten, det var kaptenen som väckte mig och ville jag skulle komma upp på bryggan. Jag fick en kopp kaffe i handen och en uppdatering om vad som skett under natten, de hade lyckats göra hål i containern så vi punktsläckte nu. Vi hade också fått bekräftat från rederiet vad som fanns i containern och vi kämpade alltså mot en 40 fots grill. Hela besättningen hade gått till kojs efter nattens arbete, bara jag, min matros på däck och förste maskinisten vakna. 

Vi seglade söder ut med kursen satt mot Singapore stredet och Tanjung Pelepas, så jag hade en del trafik motgående trafik men navigationsmässigt var det en enkel vakt. Min matros uppdaterade kontinuerligt att där fortfarande kom rök från lastrummet, varken mer eller mindre. När solen gick upp blev det enklare att övervaka rökutvecklingen från bryggan. Straxt före 8-tiden kom stewarden upp med frukost åt mig. Lite då och då pratade jag och maskinisten i telefon, då vi kontinuerligt sprutade vatten i containern fylldes länsbrunnarna och maskinisterna hade behörigheten i datorsystemet att pumpa det. Förste maskinisten var ett stort stöd, jag kände mig ganska ensam där uppe och runt 9.30 började röken tilltaga. Jag var osäker om jag skulle väcka kaptenen, men efter en stunds konferens med masknisten enades jag med mig själv om att det kunde vänta till kaptenen vaknade.

Vid 10-tiden började satelittelefonen ringa, blandat landbaserat folk som vill ha en uppdatering, jag tog kontaktuppgifter och sa att kaptenen skulle ringa tillbaka. Kaptenen kom upp vid 10.30, vi kunde konstatera att eftersom röken tilltagit behövde vi gå ner i lastrummet en gång till efter lunch. Klockan 11 höll vi möte hela besättningen på bryggan, var kaptenen tog hand med var och en och tackade oss för vår insats och gav oss en uppdatering på läget. Min peronsliga tanke var att en sån här brand kan pågå under veckor eftersom det kan bli en dominoeffekt var nästa och nästa och nästa continer antänder på grund av värmeutveckligen, men vi hade situationen under kontroll, även om där fortfarande brann, så vi hade gjort ett bra jobb.

Jag blev avlöst klockan 12 och försökte sova, men det var lönlöst, övertrött och överskott av adrenalin... Jag assisterade kaptenen på bryggan ett par timmar medan andra i besättningen gick ner för att undersöka, man tog tempen på containrarna med laser och konstaterade att det var nödvändigt att punktsläcka containrarna vid sidan om den som brann för att undvika dominoeffekten. Jag fick sen några timmar välbehövlig sömn innan jag tog över vakten som vanligt kl 20, straxt innan rapportering tvärs om Horseburgh Lighthouse. Vi hamrade på genom Singapore stredet med maskintelegrafen satt på Full Ahead, så vakten gick fort. Vi skulle bara fram helt enkelt. Precis innan midnatt rundade vi Raffles Lighthouse, kaptenen tog över vakten och vi fiskade upp ett team med professionella brandmän som tog över själva brandbekämpningen. Straxt efter tog vi lots och angjorde Tanjung Pelepas.

Cirka 24 timmar senare hade man lossat omkringliggande containrar och den brinnande containern kunde lyftas av. Kolen fick då tillsatt syre, glöd rasade och ett 50 meter högt rökmoln bildades, vilket såg ganska obehagligt ut men det hela var kontrollerat och brandmännen visste vad de gjorde.

Här efter följde en vecka vid kaj för att städa upp. Det var stopp i länsbrunnarna så ett team kom ombord för att städa nere i lastrummen, utrustning som användts fick en varm hand och det som gått sönder ersattes. Från ankomst till avgång hade vi besök av väldigt mycket folk, bland annat danska havarikommissionen som nu gjort en rapport om vad som hände. Rapporten tog ca åtta månader att framarbeta, fyller 28 sidor och allt är inte intressant för landkrabbor, men den som vill får gärna läsa. Eller bläddra genom, där finns lite bilder att kika på.