Igår kväll lämnade vi Valencia i Spanien och satte kurs mot Felixstowe i England där jag mönstrade på för cirka fem veckor sen. Det betyder att jag nästan är halvvägs genom den här utmönstringen. Det ger samma i känsla i kroppen som under årets mörkaste dag: nu vänder det och går mot ljusare tider. Och om fem veckor är jag lika glad som kalvarna om våren, för då är avmönstring nära!

En rolig anekdot: se till att knappen på VHF inte fastnar intryckt när du rapporterat till trafikövervakningen. För fastnar den inne, som den gjorde för mig, sänds allt man säger. På kanalen som trafikövervakningen använder. Och alla fartyg i närheten hör vad man säger. Ibland lyckas jag med saker som ingen annan gör. Jag är bra på det sättet...